tioende.blogg.se

God kväll alla vänner!

 

Jag tänkte ikväll fördjupa mig lite i begreppet Gud. Vad jag menar med högre makt och Gud. Jag vill nå ut som sagt till icke-beroende också, även till beroende som har problem med begreppet högre makt eller Gud.

 

Jag tänker börja med att förklara lite hur jag använder mig av min Gud. 
Motsatsen till Gud för mig är egenvilja. Separerar man på ordet blir det "egen vilja", och precis som det låter handlar det om att gå efter vad JAG tycker, mitt ego. Den vägen har lett mig till ett antal behandlingar, fängelse, överdoser och hat. Min karta, mitt ego, hatar mig och jag kan inte själv navigera sunt i livet. 

 

Därför, för att släppa på den självcentrering som det innebär, väljer jag att lita på något annat en mig själv. En Gud. En makt som är starkare en mig själv. Jag har valt att min Gud är kärleksfull, icke dömmande och förlåtande. Så varje gång jag väljer Guds väg, väljer jag kärlekens väg.

 

Min Gud är naturen. Dess intelligenta biologiska flöde, jord, vatten, eld och vind. Naturen, min far och mor, är vad jag anser skapat mig. Vars komplexitet är något människan är för simpel för att förstå. Vars detaljrikedom är så vacker, som bara min skapare kunnat skapa. Evolutionen och ekologi är mina förespråkare. Jag är i tron att min andlighet är i balans då jag är balanserad med naturen. 

 

För mig är det en kraft starkare en mig själv. Något jag kan vända mig till och be till, lyssna på och respektera. Sen väljer jag själv att applicera kärlek, ödmjukhet, ja, andliga principer till min högre makt. Jag anser att man kan forma sin Gud precis som man vill, så länge man gör det ärligt. Att sedan be, lyssna till något jag vet och ärligt menar är något som är större en mig själv, leder till att jag kan släppa mitt ego, min självcentrering och följa en väg som leder mig till lycka och välgång. Som också vill mig väl. 

 

Att förstå och inse att vi människor är lika mycket värda har varit en utmaning för mig. I mitt dömande gentemot andra människor har jag funnit mening. Jag har funnit bekräftelse. Jämförelsen med andra har gjort mig bättre. Åtminstonde "bättre än dem". Sanningen är ju dock att bara genom att jämföra mig själv med andra, betyder ju någonstans att jag inte är nöjd med mig själv, för den jag är. Vore jag nöjd skulle jag inte behöva jämföra mig, det är ganska enkelt. 

 

En sån sak som dömande botar jag med genom bön och meditation. Min Gud vill inte andra illa, mitt ego vill, men inte min Gud. Därför ber jag för människor jag dömmer, ber min högre makt om vägledning så jag slipper lida på grund av andra. För det är konsekvensen av mitt dömmande. Att jag mår dåligt och mitt ego frodas. Personen i fråga skiter väl i vilket, oftast uttalar vi inte ens våra argument, utan sitter i tystnad och tänker negativt om andra. Vem blir offret i det? Jag själv såklart. Vill jag leva som ett offer för andra människors handlande? Nej. 

 

Kärlek och ljus till er alla.