Gemenskapens gemensamma meen
Goddag alla vänner!
Tänkte kortfattat reda ut lite teorier kring 12 stegs rörelsen. Detta är en fördjupning i programmets funktion och inte en presentation av rörelsen.
Jag tycker mig känna av en trend att mötena i flertal olika gemenskaper mer börjat likna en terapi grupp än en lösnings fokuserad grupp som delar om hopp och lösningen, vilket Bill och Bob från börjat utvecklade det till. I min värld är mötena en samlingspunkt för nykolingar att ta del av lösningen. Hur vi andra lyckats tagit oss till dit vi är idag, nyktra.
Istället får jag sitta och lyssna på någon persons stressade start på dagen eller en kvarts delning i självömkan. Så vart det inte från början utformat att vara. Dessa komplicerade modeller som smyger sig in från bland annat behandlingshem gör att gemenskaperna tappar sitt ursprungliga fäste och inte lika många blir hjälpta.
Jag hörde en föreläsning från Chris R där han berättar hur dem i hans hemgrupp har en timer, efter 3 minuter piper det och det är dags för nästa person att presentera sin lösning. Men som han också uttrycker det finns inga rätt och fel. Saken är bara den att fler kan bli hjälpta om vi håller oss till det ursprungliga konceptet.
Samma sak gäller med sponsorskap. Istället för att hjälpa till med stegen ska en sponsor föreställa någon livscoach, en terapeut. Väldigt få sponsorer har en utbildning som psykolog och bör därför inte heller yttra sig om sponsens problem. Risken är att det gör mer skada än nytta. Dessutom behöver inte kemin klicka som sin första kärlek för att det ska fungera. Det handlar om att bli vägledd genom stegen och vid tips få höra hur han eller hon gjort för att klara av någonting likvärdigt.
Jag kan verkligen rekommendera Chris R´s föreläsningar, väldigt insiktsfulla och vettiga. Lyssna på honom om du vill utveckla dig korrekt med hjälp av programmet, vilken gemenskap du än tillhör.
Kärlek till er